Lycka

Det började bli verkligt tungt att träna när mina fogar började göra ont. Det innebar att jag till slut gav upp och fick inse att det inte räckte med att träna försiktigt utan att jag behövde en aikidopaus. Den sista träningen blev för Jonas Palm i vecka 35. Graviditetsvecka, alltså...

Sen följde två veckor där jag straffades hårt för varje försök till längre promenader och utan träning. Men något hände för en vecka sedan. Jag började sakta må bättre. Berodde detta på att jag köpte cykel och därmed lade ner promenerandet helt och hållet för att istället lyckligt cykla överallt? Eller hade jag börjat bli bättre i fogarna? Mot slutet av graviditeten har jag hört att en del blir bättre i fogarna.

Dessutom började jag drömma om aikido. Aikidon har spökat i mina drömmar de senaste nätterna. Aikido aikido aikido. Bland annat har jag varit på läger i Lund och tågluffat och tränat i Schweiz. Abstinens, jovisst. Så idag var det dags att testa mina fogar och se om de skulle tåla en dos vapenträning.

Det verkar minsann som om de gör det! :D Det är nu 5 timmar sen jag slutade passet och jag är bara trött. Inga direkta fogsmärtor. Desutom kändes träningen bättre än den gjorde innan pausen - jag vågade ta ut aikidon mer i rörelserna utan att fastna i låga positioner och undra hur jag skulle ta mig ur dem. Sista testet blir att sova. Sover jag gott inatt kan jag hoppas att det går att träna även nästa vecka. Om inte något annat kommer emellan - som en bäbis.